lördag 9 februari 2013

När änglar faller

När änglar faller av Tracy Chevalier

"Det är januari 1901 - dagen efter drottning Victorias död. Hela London bär sorg. På en välkänd kyrkogård i staden  har två familjer valt att besöka sina familjegravar som råkar ligga intill varandra.
Redan vid detta första möte blir Gertrud Waterhouse chockerad av Kitty Coleman, iförd en elegant, blå klänning. Själv är hon svartklädd som konventionen påbjuder. Till skillnad från familjen Waterhouse, som håller hårt på de viktorianska idealen, är Colemans öppna för det nya seklets strömningar. Men de jämnåriga döttrarna i familjerna finner varandra genast - till de vuxnas irritation blir Maude och KLavinia bästa vänner, trots att de inte har mycket gemensamt.
Det är mot denna bakgrund, i en tid då landet lämnar den viktorianska eran för en gyllene edvardiansk epok, som Kitty Coleman försöker bryta sig loss från de konventioner som låser henne i det borgerliga hemmet. Men hennes längtan efter eget liv får katastrofala konsekvenser för henne själv, hennes man och dotter - och i lika hög grad för familjen Waterhouse."

--------------------------------------------------------------------
Tracy Chevaliers böcker är alltid lika trevliga. I När änglar faller är ju handlingen förlagd till sekelskiftet och det gav en liten extra twist åt läsningen för mig. Min farfar var född 1901, dvs precis det år då den här berättelsen tar sin början, och även om hans berättelser från sin egen barndom ju var från senare tid så fanns det ändå lite av sekelskiftesmentaliteten där. Det hände ju så mycket vid sekelskiftet - kvinnorna kämpade för sin frihet och för rösträtt och egentligen för att få vara självständiga människor och inte hela tiden ha nån slags förmyndare som tog besluten för dem, först pappan och efter giftermålet den äkta mannen. Jag bara ryser när jag tänker på hur det skulle vara om helt plötsligt jag inte skulle få ta mina egna beslut utan var tvungen att bara foga mig för vad min man beslutade oavsett vad jag tyckte själv. Har en känsla av att jag nog skulle stå i främsta suffragettledet *ler*.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar